Frågan är om det är det dåliga samvetet att vara borta från jobbet som kryper närmare och gör att jag känner att jag ska jobba i morgon?
Eller är det verkligen så att jag är fit for work igen? Om jag är ärlig mot mig själv så är jag inte riktigt back on track. Så fort jag legat i soffan i några timmar och känner mig pigg kliver jag upp och tror att jag har energi till att städa en hel lägenhet, tvätta, diska och fixa. Men när jag väl klivit upp och lagt i tvätt så är det som att soffan suger tillbaka lilla mig och sveper om mig med det sköna, ännu varma täcket och jag slumrar in igen... Ni som känner mig vet att detta inte är typiskt mig. Max en chilldag i soffan. Någon dag ibland. Låter tråkigt? Ja, jag kan hålla med :)
Så frågan är om det är så himla klokt att ens försöka ta sig utanför dörrarna ända till jobbet? Får börja med en trip till affären för att känna efter... och bara tanken på det gör att soffan och sömn är prio ett och inget annat. Att vara sjuk är inget jag brukar tycka är speciellt jobbigt, blir det sällan och när det väl slår in är jag deckad några dagar men är sen på benen rätt fort igen. Den här gången har det varit sjukt långdraget... Jag är som i något töcken, en bubbla som är för seg för att spräcka.
Annars mår jag bra :) Abstinensen efter att få träna är inte nådig! Men det är väl bara att försöka ta mitt förnuft till fånga, bli piggelin snabbare än snabbt och göra verklighet av alla planer jag format, mer definitivt nu när jag legat i soffan X antal dagar!
Love C
