Hon är hemma igen!

Min bästa vän är inte som alla andra. Nej, verkligen inte. Kolla in hennes blogg här så får du bevis rätt snabbt :) Hon har nämligen gått ungefär ett marathon (drygt 4a mil) varje dag i 3 veckor! Vi har skickat några sporadiska sms, ett och annat mms till varandra under dessa veckor. Vi har pratat 2 gånger och detta skedde de 2 sista dagarna på hennes äventyr... I princip har vi alltså inte hörts alls. Att jag har längtat efter henne förstår ni nog men idag, närmare bestämt tidigt i morse kom hon hem...! Helt plötsligt är vi i samma stad och gissa om det känns konstigt att helt plötsligt prata med henne igen? Kunna bestämma träff i stan på kort varsel? Boka träning tillsammans? Jippi!

V Ä L K O M M E N H E M <3 !

Har blivit...

sambo denna vecka - gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhh! :)
Självklart känns det jättekul, pirrigt och så men ärligt talat så har jag inte förstått det än. Jag låter det vara så ett tag och när jag väl insett att vi äntligen slipper pendla och att vi från och med nu vaknar tillsammans 90% av alla mornar så lovar jag att njuta av det!