Igår hade jag en rätt skön dag trots en del måsten...
Kom hem från min långhelg i Östersund i måndags så tisdagen fick gå i städningens tecken... lagom kul :)
Men när jag gjort lagom mycket nytta hemma så bestämde jag med min kära bror att ses vid Odenplan för en kaffe och lite snack! Tar med mig min iPod som jag fyllt med Coldplay och StikoPerLarsson för ett tag sen. Kände mig nöjd med dagen och glad över att äntligen vara klar med det som hängt över mig ett tag.
När jag står där och väntar på min bror vid Odenplan, lyssnar på StikoPerLarsson "Tro inte på nåt", så slog det mig att det var ju ikväll som han och nga andra ska spela på Musslan! Kanske skulle ta och gå dit? Både jag och bror har ju trots allt semester imorgon! Det behöver ju inte bli så sent! Ett glas vin och soft musik, ja det kändes lockande....
Där kommer bror! "kramkram och hejhej, kul att se dig".. vi yrar runt lite innan vi till slut hamnar på Coffee House vid Odenplan, tar en kaffe var och delar på en chokladboll - så god, enligt mig. Så söt, enligt bror (Detta innebär att jag fick 2/3 av denna sötsak.. gött!). Jag gillar fiket, länge sen jag var där. Detta beror mest på att det är ruggigt dyrt om man ska äta ngt där, men en kaffe kostar ju för mycket överrallt i Stockholm ;). Jag ger förslaget om Musslan till bror och han tycker att det låter soft. Vi fikar vidare, pratar om allt och inget...jobb, semester, mer och mindre kära vänner, syskon. Skryter lite om oss själva - det är skönt att man har en bror som man kan sitta och framhäva sig själv för och vice versa. Kan behövas ibland för ens ego.. Jaja, när vi suttit där ett tag och jag har pimplat sjukt mycket vatten av ingen anledning så styr vi kosan mot Musslan. Vi kan ju alltid gå dit och kolla....:)
Som vanligt var det sjukt mycket folk där, men vi såg genast nga bekanta ansikten... som för övrigt var alldeles för länge sen man såg! Vi tränger in oss där, "hejhej, kramkram, kul att ses, long time"... Får efter ett tag ett glas vin resp en öl i handen och efter ett kort tag så börjar dem spela. Kvällen heter "1000 låtar" och det är 5 (tror jag) olika som ska spela under kvällen, 3-4 låtar var sen bytas av... Vi står där. Lyssnar. Trängs. Utbyter några meningar. Dricker lite. Lyssnar lite till. Känner stämningen.
Det är här jag kommer på mig själv med att verkligen tycka att detta är mysigt. Att jag gillar Musslan. Att det var helt rätt beslut att gå hit en sväng. Antar att det är detta som kallas att mingla!? :) Vilket jag verkligen ratat många gånger... (ja, det vet mina nära vänner mycket väl). Så, jag erkänner, mingla KAN vara trevligt. Men observera, återigen så konstaterar jag igen att det krävs att jag varit på stället nga gånger först. Efter det kan jag känna att det är rätt sjysst och mysigt! Samma sak när jag t ex ska ut och springa. Jag HATAR att springa nya rundor, när jag inte vet hur det ser ut och hur långt det är. Pappa har många exempel på detta när vi sprungit. Första Stockholm Marathon så hade jag sällskap av honom nästan hela vägen. Jag frågade honom hela tiden om hur banan ser ut om nga km, bad honom tala om om det var dags för ngn backe snart etc. Stört? Ja, kanske. Kontrollbehov? Säkert. Oavsett orsak så konstaterade jag återigen detta hos mig.
Så, åter till Musslan. Efter att vi stått där och lyssnat på två bra och mindre bra killar som spelat var för sig var det dags för Stiko! Han jobbar även på Musslan denna kväll så när han entrar "scenen" har han fortfarande sitt svarta förkläde på sig... Absolut inget som stör, bara en notis jag gör. När han börjar spela så känner jag återigen att det var helt rätt att gå hit. För mig är Musslan "Stiko". Vi lyssnar klart på honom, han spelar lite gammalt och lite nytt.. Vinet är uppdrucket och jag står och överväger om det är värt ett glas till... Det är det säkert, men får bli en annan gång. Vet allt för väl att 2 glas lätt blir fler... Så, vi lämnar den folkfyllda, VARMA lokalen efter ett tag. "Hejdåhejdå kul att ses vi ses igen på lördag och den 8de ha så trevligt"...
Går förbi hos bror som bor ett kvarter därifrån, "Hejdåhejdå kramkram mysigt att fika och vi hörs imorgon"... Jag går till tunnelbanan. Ringer min sidekick som för övrigt ALLTID brukar vara med på mina Musslan-besök men för tillfället är i Spanien och jobbar! Hon sitter på middag... Får en känsla av att gå tillbaka, men inser snabbt att det var ett rätt bra beslut att sätta punkt för Musslan för denna gång. Åker hem. H ringer upp, berättar helt lyriskt om att hon köpt ett par exklusiva duntofflor och vi skrattar. Jag berättar lite snabbt om kvällen och vi konstaterar för 1000de gången att det kommer att bli så mysigt, välbehövligt för oss båda att ses på fredag för en myskväll med välplanerad fruktsallad, redan utsatt film och mysklädertvång!!! LÄNGTAR!!!
Dags att gå vidare...
Kom hem från min långhelg i Östersund i måndags så tisdagen fick gå i städningens tecken... lagom kul :)
Men när jag gjort lagom mycket nytta hemma så bestämde jag med min kära bror att ses vid Odenplan för en kaffe och lite snack! Tar med mig min iPod som jag fyllt med Coldplay och StikoPerLarsson för ett tag sen. Kände mig nöjd med dagen och glad över att äntligen vara klar med det som hängt över mig ett tag.
När jag står där och väntar på min bror vid Odenplan, lyssnar på StikoPerLarsson "Tro inte på nåt", så slog det mig att det var ju ikväll som han och nga andra ska spela på Musslan! Kanske skulle ta och gå dit? Både jag och bror har ju trots allt semester imorgon! Det behöver ju inte bli så sent! Ett glas vin och soft musik, ja det kändes lockande....
Där kommer bror! "kramkram och hejhej, kul att se dig".. vi yrar runt lite innan vi till slut hamnar på Coffee House vid Odenplan, tar en kaffe var och delar på en chokladboll - så god, enligt mig. Så söt, enligt bror (Detta innebär att jag fick 2/3 av denna sötsak.. gött!). Jag gillar fiket, länge sen jag var där. Detta beror mest på att det är ruggigt dyrt om man ska äta ngt där, men en kaffe kostar ju för mycket överrallt i Stockholm ;). Jag ger förslaget om Musslan till bror och han tycker att det låter soft. Vi fikar vidare, pratar om allt och inget...jobb, semester, mer och mindre kära vänner, syskon. Skryter lite om oss själva - det är skönt att man har en bror som man kan sitta och framhäva sig själv för och vice versa. Kan behövas ibland för ens ego.. Jaja, när vi suttit där ett tag och jag har pimplat sjukt mycket vatten av ingen anledning så styr vi kosan mot Musslan. Vi kan ju alltid gå dit och kolla....:)
Som vanligt var det sjukt mycket folk där, men vi såg genast nga bekanta ansikten... som för övrigt var alldeles för länge sen man såg! Vi tränger in oss där, "hejhej, kramkram, kul att ses, long time"... Får efter ett tag ett glas vin resp en öl i handen och efter ett kort tag så börjar dem spela. Kvällen heter "1000 låtar" och det är 5 (tror jag) olika som ska spela under kvällen, 3-4 låtar var sen bytas av... Vi står där. Lyssnar. Trängs. Utbyter några meningar. Dricker lite. Lyssnar lite till. Känner stämningen.
Det är här jag kommer på mig själv med att verkligen tycka att detta är mysigt. Att jag gillar Musslan. Att det var helt rätt beslut att gå hit en sväng. Antar att det är detta som kallas att mingla!? :) Vilket jag verkligen ratat många gånger... (ja, det vet mina nära vänner mycket väl). Så, jag erkänner, mingla KAN vara trevligt. Men observera, återigen så konstaterar jag igen att det krävs att jag varit på stället nga gånger först. Efter det kan jag känna att det är rätt sjysst och mysigt! Samma sak när jag t ex ska ut och springa. Jag HATAR att springa nya rundor, när jag inte vet hur det ser ut och hur långt det är. Pappa har många exempel på detta när vi sprungit. Första Stockholm Marathon så hade jag sällskap av honom nästan hela vägen. Jag frågade honom hela tiden om hur banan ser ut om nga km, bad honom tala om om det var dags för ngn backe snart etc. Stört? Ja, kanske. Kontrollbehov? Säkert. Oavsett orsak så konstaterade jag återigen detta hos mig.
Så, åter till Musslan. Efter att vi stått där och lyssnat på två bra och mindre bra killar som spelat var för sig var det dags för Stiko! Han jobbar även på Musslan denna kväll så när han entrar "scenen" har han fortfarande sitt svarta förkläde på sig... Absolut inget som stör, bara en notis jag gör. När han börjar spela så känner jag återigen att det var helt rätt att gå hit. För mig är Musslan "Stiko". Vi lyssnar klart på honom, han spelar lite gammalt och lite nytt.. Vinet är uppdrucket och jag står och överväger om det är värt ett glas till... Det är det säkert, men får bli en annan gång. Vet allt för väl att 2 glas lätt blir fler... Så, vi lämnar den folkfyllda, VARMA lokalen efter ett tag. "Hejdåhejdå kul att ses vi ses igen på lördag och den 8de ha så trevligt"...
Går förbi hos bror som bor ett kvarter därifrån, "Hejdåhejdå kramkram mysigt att fika och vi hörs imorgon"... Jag går till tunnelbanan. Ringer min sidekick som för övrigt ALLTID brukar vara med på mina Musslan-besök men för tillfället är i Spanien och jobbar! Hon sitter på middag... Får en känsla av att gå tillbaka, men inser snabbt att det var ett rätt bra beslut att sätta punkt för Musslan för denna gång. Åker hem. H ringer upp, berättar helt lyriskt om att hon köpt ett par exklusiva duntofflor och vi skrattar. Jag berättar lite snabbt om kvällen och vi konstaterar för 1000de gången att det kommer att bli så mysigt, välbehövligt för oss båda att ses på fredag för en myskväll med välplanerad fruktsallad, redan utsatt film och mysklädertvång!!! LÄNGTAR!!!
Dags att gå vidare...
