22 november 2008

Rosa strumpor med hjärtan...

...lördag.
sovmorgon.
När jag vid 7am i morse vände mig om och somnade om, tog en sovmorgon istället för tidig träning snöade det lätt utanför. Är helt övertygad om att detta gör att jag somnar om gott. Med ett lugn och ro i kroppen. Kan också vara detta som gör att jag sover någon timme längre än tänkt.
Kliver upp runt halv 11am, börjar med att leta efter laddaren till telefonen - prioritering. När jag gjort telefonen lugn genom att koppla in dess energikälla är jag tillbaka i sovrummet. Okej, mitt nästa mission är att gå en promenad (massa snö!), hämta ut två paket på posten (en överraskning från min älskade mamma och älskade pappa) och handla frukost. Detta gör att jag lite senare är klädd i mina favoritmysbyxor - grå mjuka (ja H, du vet exakt vilka :) ), rosa mjuka strumpor med hjärtan på - söta, en skön fleecejacka (finns det ngt fleeceplagg som INTE är skönt?) och mina kära asics som varit med på diverse äventyr förut... Går förbi spegeln i hallen och ser en rätt söt tjej som är utvilad och utstrålar ett lugn. Att detta är jag, är för mig ett lyckorus! Shit, flummigt låter det men det har varit ganska mycket på sistone och även om man vet att man behöver chilla, sova och ta en dag i taget är det med all säkerhet lättare sagt än gjort. Men jag har nu kommit dit. Skönt. Skönt. Skönt!
Idag har jag inga bestämda planer. Är bjuden på en rolig fest hos en vän, men kommer nog inte att joina där. Känns sådär, är helt övertygad om att det blir en galen fest (kanske för galen ;) ) och att det blir kul men är inte sugen på att ge mig ut i vimlet, inte sugen på att vara seeeeeeeeeeg hela dagen imorgon. Ska dessutom på bröllop nästa helg i Sälen.

Åh, det slog mig just! Har en (1) vecka kvar på jobbet innan jag byter inriktning - tjoho! HELT OFATTBART för mig!!! Ser fram emot det mycket, kanske för mycket. Men det struntar jag i. Att det kommer att bli bättre är det inget tvivel om och jag lovar! Jag kommer att bli den gamla glada Carro då :) Jippi! Även om jag inte tror att många av mina vänner märker någon skillnad så vet jag att mina nära märker på mig när jag mår bra på riktigt. Det gör jag idag.

Presenten föresten! Som jag fick av mamma och pappa - en kokbok "bjud glutenfritt" TACK!!! Jättefin med ett jättegulligt kort till - Måste ringa mamma och tacka NU. (Ringde pappa för ett tag sen... han satt på älgpass ute i skogen - såklart - och viskade...haha, typiskt pappa. Kommer ihåg en gång när jag ringde honom när han va ute och sprang. Orka svara när man är ute och springer!!!).

Snart jul.
Skönt.
Kram.
Kramar.

1 kommentar:

Helena sa...

Du är underbar. På riktigt. Världens bästa vän och min livlina oftare än du tror.
Love you!