Jag har gjort upp värsta planen! Och den är bra! Den är liksom genomtänkt, realistisk och jag vet att den kommer att genomföras och jag kommer att vara så grymt nöjd efteråt. Vägen dit vet jag dock inte än, det visar sig. Men det viktigaste är att målet uppnås! Jag har gjort planer förr och anledning till att jag gör det igen, är just för att främst få uppleva den känslan när jag genomfört den och LYCKATS!!!!
För visst är det så att vi är beroende av att lyckas med saker?
Det är antingen från sig själv man blir boostad. Man känner sig stolt. Eller så är det från någon av sina vänner man får höra att man lyckats med något (kan vara allt mellan himmel och jord). Eller ibland till och med av en helt okänd människa. Det är alltid lika komiskt när just det sker, men man tar fortfarande åt sig och man får en känsla av "lycka" inombords! Att försöka behålla den känslan vet vi alla är svår. Man vill så gärna ha den för alltid. GLÖM säger jag bara! Men det kan absolut vara så att den lilla lyckokänslan man får lyfter oss till en lite högre må-bra-nivå och det är ju aldrig fel! Varför är det så svårt för människor att tala om vad man tycker och tänker? Även om jag har några nära vänner som ibland helt plötsligt ger mig en kram, säger något gulligt eller skickar spontana sms som går direkt in på mitt lycko-konto så tycker jag fortfarande att det ges för lite lycko-boost generellt!
Som bränsle till min plan som självklart kommer att lyckas har jag just lycka! Hur ska jag kunna genomföra den om det inte boostas lite på vägen, om jag inte känner någon slags lycka alls? Nytt År känns alltid bra för mig, det är liksom nedförsbacke - vår, snart sommar och sol! Det är mer i augusti som jag har mitt nya år, som jag gör lite småplaner för året som väntar och det är oftast här som jag ändrar på stora saker i mitt liv om det är så att det krävs... Detta är självklart inget som jag bestämt medvetet. Men när jag ser tillbaka på hur det varit de sista 10 åren så är det just så.
Komiskt? Skadat? What ever.
Lyckorus, vart är du?!
För visst är det så att vi är beroende av att lyckas med saker?
Det är antingen från sig själv man blir boostad. Man känner sig stolt. Eller så är det från någon av sina vänner man får höra att man lyckats med något (kan vara allt mellan himmel och jord). Eller ibland till och med av en helt okänd människa. Det är alltid lika komiskt när just det sker, men man tar fortfarande åt sig och man får en känsla av "lycka" inombords! Att försöka behålla den känslan vet vi alla är svår. Man vill så gärna ha den för alltid. GLÖM säger jag bara! Men det kan absolut vara så att den lilla lyckokänslan man får lyfter oss till en lite högre må-bra-nivå och det är ju aldrig fel! Varför är det så svårt för människor att tala om vad man tycker och tänker? Även om jag har några nära vänner som ibland helt plötsligt ger mig en kram, säger något gulligt eller skickar spontana sms som går direkt in på mitt lycko-konto så tycker jag fortfarande att det ges för lite lycko-boost generellt!
Som bränsle till min plan som självklart kommer att lyckas har jag just lycka! Hur ska jag kunna genomföra den om det inte boostas lite på vägen, om jag inte känner någon slags lycka alls? Nytt År känns alltid bra för mig, det är liksom nedförsbacke - vår, snart sommar och sol! Det är mer i augusti som jag har mitt nya år, som jag gör lite småplaner för året som väntar och det är oftast här som jag ändrar på stora saker i mitt liv om det är så att det krävs... Detta är självklart inget som jag bestämt medvetet. Men när jag ser tillbaka på hur det varit de sista 10 åren så är det just så.
Komiskt? Skadat? What ever.
Lyckorus, vart är du?!
Så, ut och boosta nu : ) Alltid gynnar det någon! Och kom ihåg att det kan bli som en kedjereaktion på din lilla boost till en vän eller helt obekant. Perfekt!
Kram
1 kommentar:
I´m in! 2009 - here we come!!!
PUSS till dig basta basta du!
Skicka en kommentar