02 april 2009

Klant!

Rubriken syftar på författaren alltså mig. Ja, så är det faktiskt och varför just denna angenäma titel på sig själv? Hmm, ni som varit i min närhet den närmaste tiden har nog era aningar. Tänkte göra många långa historier korta. Det ni nedan kommer att läsa är hmm.. ska jag kalla det missöden? Ja det gör jag, några missöden som JAG "råkat" ut för på exakt 4 veckors tid. Kanske inte i kronologisk ordning - känns som att det har mindre betydelse!
1. Påväg hem från Åre med vännen L är det värstavärsta vädret och bilar ligger bokstavligen i diket från Sundsvall till Stockholm. Vi klarar oss bra och är grymt glada för det! När jag lämnat av L så "ska jag bara" ta en sväng ut på Djurgården för att säga hej till min avdelning på jobbet som är där på middag. Påväg därifrån hamnar jag (med två kollegor) i diket. Nej, det går inte alls fort... verkligen inte! Jag skulle svänga i en lätt sluttande backe och bilen svarar inte när jag vill svänga utan fortsätter över vallen och vips så satt vi där - i diket med en bil som jag färdats i från Åre samma dag utan några som helst problem. Historia 1 som gör mig nga tusenlappar fattigare. HAP.

2. Öroninfektion. Mindre mysigt jag veeeeeeeeet. Efter att varit på apoteket för att försöka reparera mig själv utan större resultat så blev det ett snabbt läkarbesök, olja till örat och nga halvroliga nätter när jag sov kasst så är jag nu fit for fight! När det gäller örat ivarejfall...

3. Påväg till jobbet med grym musik i öronen och lätta steg, med längtan till första kaffen på jobbet och grymma vårkänslor i kroppen. Till saken hör att jag denna dag tagit fram en av mina vårjackor - VIT... 1 minut från jobbet, ner för en geggig slänt. GEGGIG SLÄNT. Vips! Benet viker sig och jag ligger i geggan med min vita jacka, nytvättade jeans och Nikesneakers! GRATTIS! Ja, det var väl bara att resa sig fort som attans borsta av det värsta (vilket jag rätt snabbt insåg va HELT värdelöst då jag hade samlat ett TJOCKT lager med blöt jord på ena bakfickan, skon och hela underarmen... haha, måste sett sjukt kul ut! På jobbet va det bara att tvätta jacka, putsa skor och fixa byxorna så gott det gick.

4. Jag nämnde tidigare min kaffe som jag tar på morgon när jag kommit till jobbet, den är alltid efterlängtad. Så även denna morgon. Träffar H i köket, vi tar sällskap till mitt skrivbord pratar om 100 saker samtidigt. Allt är som vanligt. Tills... Så. Vips så har jag 2/3 latte över hela tangentbordet! Jag skrattar (vad annars kan man göra?) Torkar upp så gott det går, TÖMMER tangentbordet på kaffe. No more comments?!
5. Stukad fot. Haha! Ja detta måste jag försöka beskriva så att ni får samma känsla som jag hade när jag missödet blev ett faktum. Tisdagkväll. Dansaerobic med Niklas. Har som vanligt H som sällskap och tradition eller inte så står vi längst fram på höger sida. Shit! Vi har verkligen laddat hela dagen och verkligen sett fram emot detta! Väl där, väl genom nästan hela passet så va det äntligen dags att köra igenom hela passet. Vi blir tillsagda av Niklas att försöka hitta "den rätta känslan" "släpp loss" och "känn takten" "tänk inte för mycket". Kanske var det precis det jag gjorde... I mitten av programmet är det SLIDE som gäller, därefter nga trixiga steg, ett hopp o s v. Klarat det galant några gånger, men inte denna. Mitt i SLIDEN (man "glider" med foten åt sidan) viker sig foten och VIPS så ligger jag där! Ramlar pladask! Tänk er Bridget Jones! Haha, precis så kände jag mig! Det kommer fram en tjej snabbt och frågar hur det gick, jag skrattar bara och säger att det gick bra, går åt sidan och känner hur jävla ont jag har i foten. H missade hela fallet vilket jag först tyckte va synd med tanke på vilket skrattanfall hon hade fått, det fallet gör mig fortfarande full i skratt! Nu några dagar efter (och naturligtvis inte ngn träning : ( ) så är foten faktiskt bättre än jag trodde att den skulle vara. Jippi! Fortfarande svullen dock, börjar bli blå på tårna... Men snart så! Snart är jag FIT FOR FIGHT igen! Hoppas jag?

2 kommentarer:

Helena sa...

Hahaha....UNDERBART! :)
När man ser det såhär i en lång lista så kan man ju inte annat än tycka lite synd om dig...men du är ganska bra ändå. ;)

Carro sa...

Ja eller hur?
Fattar inte att jag inte klagat mer än jag gjort...!
; )