Vågar man hoppas?

Vågar jag hoppas på att komma till jobbet i morgon innan lunch? Vågar jag ens hoppas på att komma dit över huvudtaget? Jag vaknade i morse av att solen lyste in i sovrummet, klev upp mer utvilad en annars och va laddad för en dag på kontoret och träning därefter. Hade en glad känsla i kroppen helt enkelt! Men ibland blir det inte som man tänkt sig. En stund innan jag skulle gå hemifrån gick jag in på sl.se och såg då att det inte går nga tunnelbanor söder om Liljeholmen. Hoppsan! Istället skulle det gå ersättningsbussar. Men dåså, tänkte jag, packade på mig alla varma kläder jag äger och gav mig iväg. Bussen skulle gå ungefär 500m från mig så jag traskade dit och möttes av ett hav med människor som stod o väntade på en och samma buss. "Börja ana oråd redan här..." Efter att jag väntat i 40 minuter hade det passerat EN (1) buss, som redan va proppfull vilket innebar att den inte ens stannade där jag stod. Såklart. (Vi va rätt mycket folk, hade säkert fyllt 3 bussar...) Hade det varit en varm sommardag som jag stod där så hade jag lätt kunna trösta mig med att lapa sol några timmar. Men med minus 18 är det bara dumt att stå still, i skugga dessutom över en halvtimme och vänta på en buss som jag troligen inte kommer att få plats i. Funderade en stund på att gå till nästa buss, men fick snart höra att där va det 1 1/2h väntan. Grattis! Gick hem, drack en kopp varmt te och kollade lite jobbmail. Dagen resulterade i att jag blev kvar här ute i förorten. Inte alls min tanke i morse, men det var bara att försöka gilla läget. Har gjort nytta hela dagen - hämtat ut paket på posten (sjukt kallt trots härlig sol), dammsugit, torkat golv, fixat med massa annat, pratat med syskon och snart blir det lite fika och tv tror jag. Erkänner att jag är grymt tveksam till att det kommer att gå smidigare till jobbet i morgon men jag hoppas såklart! Ska ge mig ut nga timmar tidigare än i morse. Har inbillat mig att det är smartast ;) Så snälla du, håll tummarna för mig i morgon! :)

Kram C